Prof. Masha Linehan publicerade böcker och artiklar om färdighetsträning redan på 90-talet. Sedan dess har många patienter, både i Sverige och utomlands, lärt känna programmet. Under denna rubrik hittar du berättelser där patienter delar med sig av sina egna erfarenheter med olika färdigheter.

När jag först hörde talas om medveten närvaro gjorde det mig mest arg och upprörd. Jag kunde ju inte fokusera på EN SAK utan att bli distraherad av tankar om vad som hänt tidigare, och jag hade svårt för att sätta ord på mina känslor i stunden, allt kändes bara kaotiskt och diffust! Det var ju just det som var problemet! Och nu ville någon plötsligt att jag skulle ändra på detta. Visst, men hur? Det kändes helt omöjligt!

Jag började dock prova vissa övningar i medveten närvaro, såsom att räkna andetag eller att beskriva det jag såg utanför fönstret, och märkte att det faktiskt gick. Jag kunde göra detta någon minut till att börja med, och med tiden gick det att göra även längre stunder.

Medveten närvaro hjälpte mig att hitta ett lugn, att bara vara i stunden och att fokusera på en sak i taget. Ju mer jag övade, desto mer började jag också lägga märke till att jag dömde mig själv och andra väldigt ofta. Tankar som "vilken skitdag" eller kanske "det är omöjligt" dök ofta upp, och plötsligt hade jag medveten närvaro att arbeta med. Jag började beskriva vad det faktiskt var som gjorde att jag landade i dessa dömande tankar. Jag kunde beskriva "jag vaknar upp och känner mig deppig och ångestfylld" eller "jag har en uppgift framför mig som jag nog behöver hjälp för att klara av, den är svår eftersom jag inte mår så bra psykiskt just nu"...och beskrivande hjälpte mig att bättre acceptera nuet, att börja förstå mig själv, men också att hitta nya lösningsvägar. Medveten närvaro var startpunkten till allt detta.

Nu när jag har jobbat med många olika färdigheter, har jag märkt att jag ganska sällan behöver stå-ut färdigheter och krisfärdigheter, och istället använder medveten närvaro mer och mer, faktiskt varje dag. Det hjälper mig både i stunden och på sikt.

Tidigare när jag hamnade i kris gjorde jag det jag alltid brukade göra - och det var saker som förstörde för mig själv och som gjorde att jag inte kunde nå dit jag ville i livet. Jag hade visserligen en ganska klar bild av vad jag egentligen ville göra i livet, men jag har svårt att veta hur jag skulle ta mig dit.

När jag sedan lärde mig stå-ut färdigheter fick jag för första gången en idé om hur jag skulle kunna hantera mina kriser i framtiden, att det inte alltid måste blir som det hade varit tidigare. Jag förstod att jag kunde ta kontroll över saker och ting, och faktiskt själv få stopp när mina känslor skenade iväg med mig.

Allra mest använde jag mig av starka sinnesintryck såsom att skölja ansiktet och händerna i kallt vatten, ibland lyssnade jag också på hög musik i höglurarna, jag kunde gå ut och springa runt kvarteret - så snabbt jag kunde i 20 minuter, och sedan gå in för att varva ner igen. Då brukade jag skriva ett mail till min bästa vän. Att bara få det ivägskickat var en skön känsla och hjälpte mig väldigt mycket.

Krisfärdigheterna hjälpte mig att nå en punkt där jag kunde tänka klarare igen och faktiskt bestämma hur jag skulle ta tag i det som hänt och som utlöst krisen till att börja med.