Acceptans
Acceptans och förändring går hand i hand
Låter det motsägelsefullt att påstå att acceptans behövs för att genomföra förändring? I så fall kanske det är för att du tänker att acceptans är att låta allt vara som det är. När vi här går igenom om acceptans menar vi att se saker som det är. När vi märker hur nuet är försöker vi ofta förändra det som går att förändra.
Varje gång du löser ett problem måste du först acceptera verkligheten som den är. Ett exempel kan vara ifall du ser dåligt, vilket ger dig huvudvärk. För att lösa problemet med huvudvärken måste du acceptera att du ser dåligt, och då går det också att göra något åt det (genom t.ex. glasögon).

Har datorn låst sig kan du bolla idéer med en kollega för att komma fram till en lösning.
Acceptera nuet precis som det är
Att acceptera nuet är viktigt på flera sätt, som vi berättar om i det här avsnittet. För att acceptera nuet behöver du uppmärksamma ögonblicket – precis som det är. Du behöver vara öppen för allt som dina sinnen förmedlar.
Uppmärksamma det som finns
- omkring dig: din omgivning och det som händer där
- inuti dig själv: kroppsliga sensationer (hur kroppen känns), sinnesintryck, tankar, önskemål, minnesbilder, känslor och impulser
Det handlar om att uppmärksamma alla aspekter av nuet. Låt dig alltså inte styras av dina egna önskemål om nuet – så att du bara ser det du gillar och inte tar in det du ogillar. Det här låter kanske enkelt men kan vara väldigt svårt, särskilt om du är stressad, gör flera saker samtidigt eller går igenom en stark känsloreaktion som begränsar uppmärksamheten.
Acceptans behövs när vi reglerar känslor
Det är viktigt att acceptera nuet när du vill hantera och reglera känslor. Du behöver till exempel först lägga märke till att du är ledsen för något, innan du kan fundera på om och hur du ska reglera och förändra känslan. Men vad händer om du inte lägger märke till känslan i nuet? Du skulle till exempel kunna missa helt att du faktiskt är ledsen. Då ökar risken för att du trycker tillbaka ledsenheten, så att den stannar kvar inombords. Då kommer du också att lida mer. Och känslorna läggs kanske på hög inombords tills du inte står ut längre. Känslan riskerar dessutom också att dyka upp senare, där den inte alls hör hemma.
Känslor som vi trycker tillbaka fungerar ungefär som en badboll som du försöker hålla under vattenytan: det är jobbigt att hålla den under vatten och så snart du släpper taget om bollen, skjuter den upp genom vattnet tills den når ytan igen. Känslan som vi trycker tillbaka har också en tendens att plötsligt slå över i andra känslor, som stark ilska. Det kan både du och din omgivning ha svårt att förstå.

När vi går igenom något smärtsamt
Det är särskilt svårt att acceptera nuet i smärtsamma situationer - ännu svårare blir det om du inte kan förändra det smärtsamma. Alternativet att kämpa emot verkligheten och försöka ändra på det som inte går att ändra
kostar energi och blir frustrerande.
Du lider mer av en smärta som du inte accepterar, än av en smärta som du accepterar. Därför är acceptans så viktigt.
Ett accepterande förhållningssätt betyder också att du gör det bästa möjliga av en smärtsam situation. För att klara av det behöver du färdigheter som hjälper dig att stå ut. På så sätt kan du vinna tid och tolerera det svåra lite bättre. Du kan undvika att göra det värre.
Acceptans och icke-acceptans
Hur tänker och talar den som accepterar nuet?
Vad du säger och tänker kan visa om du accepterar nuet. Här är några exempel på ett accepterande förhållningssätt:
- Det är som det är.
- Jag beskriver situationen, precis som den är.
- Jag lägger märke till mina reaktioner.
- Jag är öppen för att olika saker påverkar situationen.
- Jag står ut med hur det är, även när det är svårt.
- Jag gör det som är möjligt.
- Jag tar ett steg i taget.
- Jag undviker att göra något som förvärrar situationen.
- Jag har klarat av svåra situationer förr.
Hur tänker och talar den som inte accepterar nuet?
När du inte lyckas acceptera nuet kan du fastna i icke-acceptans. Då vägrar du ta in det som faktiskt finns i ögonblicket.

Du blir egensinnig och låst, i stället för att vara öppen och mottaglig för nuet. Egensinnet triggar i sin tur ofta igång ilska, avundsjuka, hopplöshet och bitterhet. Vanliga kommentarer som kan vara tecken på icke-acceptans och egensinne är:
Jag accepterar inte det här. Det borde inte vara så här.
- Jag står inte ut. Det spelar ingen roll längre. Allt är hopplöst.
- Allt är fel.
- Det är så orättvist att det ska vara såhär.
- Det är deras fel.
- Det är mitt fel.
- Jag måste få göra som jag vill och jag struntar i konsekvenserna.
- Jag struntar i vad som har ändrats - jag gör som jag brukar.
- Det borde vara annorlunda.
- Mitt sätt att tänka är det enda rätta.
- Känslan är outhärdlig - den ska bort!
- Om jag bara försöker ännu mer, igen och igen, kommer det att funka.
Vilka problem skapar icke-acceptans och egensinne?
Du kan få flera problem om du blir egensinnig i stället för att acceptera nuet och se verkligheten som den är. Det tar på dina krafter, och du kan få svårt att hantera vardagen. Risken ökar också för att du får nya känslomässiga kriser.
Egensinnet kan till exempel visa sig genom att du gör något som du innerst inne vet är ineffektivt. Du kanske har haft hosta och känt dig kraftlös länge, men kör på som vanligt. Du bokar ingen läkartid trots att du innerst inne vet att hostan kan leda till allvarligare sjukdomar, som lunginflammation på sikt.
Eller du kanske har försökt rädda en relation någon gång, trots att du visste att relationen inte hade någon chans? Även om det är smärtsamt att separera, kan det vara en lättnad att ta ett avgörande beslut om separation. Det är oftast utmattande att kämpa vidare utan att kunna se en förbättring framför sig.